... snurrar det nu några varv och jag är redo för sängen.

Ska nog aldrig lämna min säng ingen.

Jag vet inte hur jag lyckas eller varför jag delar med mig.
Jag är inte klumpig, jag har bara otur eller dålig karma.

Stod och smorde in Lee för han behövde det, står alltså
böjd neråt. Jag vet inte varför men jag reser mig hastigt
upp när jag är klar. Halvvägs kom jag ungefär, sen boom.

Givetvis har jag då lämnat ett skåp öppet och kanten av
luckan är givetvis precis ovanför och i mitten av min skalle.
På baksidan tog det tack och lov, hade visserligen inte förvånat
mig om jag lyckats få det i pannan.

Nåja, det gör ont som fan, jag är lite yr men det kan säkert bero
på den fnuttiga gnuttan blod där kom. Va fan, säger jag!

Tummen upp! Det kunde varit värre!