Fan vad man kan sakna någon. Någon som aldrig kommer tillbaka,
men kommer finnas hos en för alltid ändå. Så jävla orättvist! Så fel.
Försöker tro på att du är på en mycket bättre plats nu.

Med tårar i ögona försöker jag titta på alla bilder, minnas alla minnen.
Jag har inte ens vågat titta på dödsannonsen. Jag vill inte att det ska
vara sant, men hur mycket än jag inte vill det så är det sant.

Du finns inte med oss i livet längre.

Tänker på dig, på din familj. Saknar dig.