Ok, jag jag har inte uppdaterat särskilt bra. Om ni läst mina tidigare
inlägg så kan ni förstå varför. Inte helt lätt att hålla igång allt runt
om sig när man är lagom nere och nuddar botten. Samtidigt så ska
jag vara där för mina barn, vänner och resten av min familj. Inget som
är det lättaste, just nu. Mina barn går före allt annat, något annat finns
inte. Det är också vad jag orkar just nu. Ingen glömd, ingen gömd.

Jag älskar er, tackar er och är så glad att ni finns.
Utan er hade mitt liv varit meningslöst.



Deppigt, jag vet. Återkommer med ett lite roligare inlägg snart. :)