Igår ringde grannen på dörren och hade en keybord, eller något liknande,
under armen. Han tyckte att våra barn skulle få ha den. Sure. Oväsen, klart vi
gillar det. För att vara snäll och tacksam så tar vi emot den.
Tja, det var Roger som öppnade och han tar emot allt. Nästan. Han kan i
princip bli pålurad det mesta. Med mig är det andra bullar! Nåja.

Jag trodde att jag skulle låta den ligga under sängen eller ja, kasta den.
Men, vill man ha lite lugn och ro så slänger man fram den till kidsen och dom
roar sig ett tag. :)

Sen att oljudet är väl irriterande kan man stå ut med. Ett tag.

Nu vid närmare eftertanke så åker den nog ut om några dagar i alla fall..