Igår var jag överdrivet överambitiös tillsammans med min sidekick; bror Daniel.

Vi, jag, tyckte att det var dags för ungarna att få komma ut. Egil har varit sjuk sedan
i måndags och har bara fått komma ut då vi skullat gå till netto.
Så, det var fint väder, lite kallt sådäd. Bröd till ankorna och varm mjölkchoklad
till oss och kidsen. Tre hundar var även med oss. Hela gänget!

Vi kom iväg tillslut, fullt påklädda från topp till tå. Dock inte tillräckligt!

Det var svinigt kallt ute. Daniel hade inga vantar, barnen vägrade vantar. Vi kom fram
lite lätt nedkylda och efter tio minuter på lekplatsen bestämmde vi oss för att gå hem.

SVINKALL! Barnen började gnälla.. Hundarna, i alla fall två av dem, blev livrädda för
några idioter hade missat att det var klockan 00.00 natten til den 1.a januari man skulle
smälla dessa nedrans raketer och inte mitt på ljusa dagen, dagen efter.

Ankorna fick i alla fall brödet, hällde ut det på marken.  Fick en sur blick av en annan
mamma som stod och kastade bröd med sin son, bit för bit.
Alla ankorna kom  till min brödhög! Mohahha..

100 meter senare fick jag mitt straff. Vagnhelvetet fick punka. Så, barnen skrek,
gnällde och grät hela vägen hem. Jag svor över vagnhelvetet och Daniel kände inte
sina händer längre.


En bra start på året,  sa en kvinna till mig när jag bad ungarna att vara tysta
för inget blir bättre av att ni skriker som två styckna grisar pga ingeting!

Vi kom i alla fall hem tillslut. Då var mina ben illröda och Egil somnade efter tre minuter.
Devin drack upp den varma mjölkchokladen, jag och Daniel tittade på hela säsong 5
som fanns.. av How I met your mother!