Nä, nu vill jag inte mer, säger Ida.

Efter att jag har väntat på Ida i ca en timme så kommer vi äntligen ut på
våran kvällspromenad med hundarna. Ida var tvungen att möblera om
i sitt sovrum och hänga upp tvätt innan hon blev redo nämligen.

Väl ute säger Ida, ja men det regnar inte i alla fall.
Nä, det gjorde det inte. Efter 15 min så började det droppa,
men vi fortsätter på den långa rundan. Det börjar droppa lite mer.
Vi svänger in och tar den halvlånga rundan.
Det regnar, sen öppnar himmlen sig.
Ida säger; Nä, nu vill jag inte mer. Nu springer jag.

Så vi alla fem rusar genom hällregn i vattenpölar, nä vattenfloder!
Den vite, den brune, den svarte, jag och Ida. Antagligen en jävligt kul syn.

Genomsura står vi vid varderas portar och försöker höra vad den ene säger.
Något om att vi hörs imorgon... ;)

När jag och min svarta best kommer in droppar det från oss.
Mina kläder kunde man vrida ur allt vatten. Skorna var där en sjö i.
Till och med mina underkläder hade lyckats bli nådda av regnet.

Lite smått roligt var det ändån.

Nu saknar jag bara den där fina omtänksamme och perfekta mannen som ska ta hand om mig,
torka mitt hår med en handduk, tända ljus och ge mig varm choklad.
Inte fan finns här någon sådan här inte.

Det är bara mitt ex som sitter och spelar tv spel.
Det enda han säger är; Äh, det är ju bara vatten. Hjälper inte att springa.

Men jag klarar  mig själv. Kan faktist torka mitt hår själv och jag vet hur man gör varm choklad.
Jag är även gammal nog att få använda tändare så jag kan tända ljus.
Men det pallar jag inte. Det är dessutom trist att sitta och mysa själv.
Istället går jag och lägger mig. Ska upp och jobba imorgon, 9-16. Därefter åker jag in till Malmö :)

Tjing!