Har ni varit i en affär med ett gnälligt barn någon gång?
Har ni då varit med om att ungen ska ha allt?

När barnet då inte får vad den vill ha så skriks det, eller gråts.
Då känner man alla blickar på sig. Tanter tittar på en och skakar på huvudet.
Andra föräldrar tittar på en och ger en blick som "jag vet hur det är" eller "stackare, men titta
mina barn är tysta och snälla". Vissa tycker till och med att man ska ge barnet vad den vill ha.
Åh, nej säger jag. Icke!

Visst är det härligt?
Om ni nu då vet hur det är.

Jag skiter i vilket. Ungen får skrika och blickarna och alla suckar från
folk får komma. MEN, samtidigt så är det väldigt frustrerande att inte kunna
få tyst på barnet. Inte ska han få som han vill. Jag står allt på mig.
Sen är det så att det blir aninges svårt att tänka när man hör allt gnäll.

Men det går.

Idag fick dock kassörskan scanna en slemmig söndertuggad tandborste i förpackning.
Slemmigt papp. Hon rynkade lite på näsan men skrattade till sen när Egil fick tillbaka
tandborsten och blev tyst :-) Och det var inne i andra affären jag gav upp.

Nu ska jag steka amerikanska pannkakor, bre några mackor och plocka ihopa en liten matsäck
sen beger vi oss av och hämtar Devin och därefter bär det av till kolonin.
Vädret är inte så hemskt trots allt! :-)