Tänker fortfarande alldeles för mycket.

Jävlaidiothelvetsjävlaskitfanmög!

Varför kan man inte stoppa upp vissa saker? Varför känner man efter
när man försökt trycka bort något så satans mycket? Varför känner
man? Hur kan det komma fram trots att man sagt nej?
Förträngt, igonorerat och tryckt bort.

Nog fan tar det sig genom ändån.

Varför kan det inte bara försvinna när man vet att verkligheten är en
annan än det man tror på, hoppas på? Vet jag att verkligheten är det
jag tror att det är är jag säker? Den frågan är nog en del av svaret.

Jävla hopp. Jävla helvetes jävla hopp!


Bumbidumbahbumbidumbha!
Åh, så en Irishcoffe på de!

Nu kommer Vicky! HEY YA!