Minnen, underbara minnen.

Det är det underbara härliga man minns som får en att fortsätta kämpa i svårare stunder.
Det är dem som får en att längta tillbaks till svunna tider.
Minnena är dem man förälskar sig i.
Alla underbara gamla minnen är dem som får en att vilja skapa nya.
Man minns vad man saknar, sånt som man omöjligt åter kan få.


Man minns det man inte vill minnas.
Man minns och gör ej samma igen.
Hoppfull försöker man att glömma och hoppas på att minnet inte kommer ikapp en.

Men ändån, så oftast, så minns man.

Gott eller ont, glatt, hemskt, vad det nu än kan vara.
Man kommer inte undan minnena.

Möjligtvis för en stund efter en, två liter vin.

Sen är man tillbaka, en erfarehet, en enorm baksmälla och ny minnen rikare.